Fortsättar vänta på min westie.

Idag träffade jag en hund. Den hade smitit från sin lägenhet och hade nosen tryckt mot portdörren när jag kom. Man blev ju lite nervös först, ville inte öppna porten så hunden springer sin kos. Men icke! Den blev bara glad över att se mig. Hoppade och viftade som en tok. superglad! Fast jag tror nog att jag var gladast trots allt. Hade jag haft svans så hade jag viftat sönder mig.
Sen hörde man ett rop i trappen och hunden sprang som en pil upp för trapporna...Borta.

Det var, helt seriöst, det bästa som har hänt mig sen jag började dela post.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0