Lisas väl valda...

Jag dog alltså inte efter tentan, jag njöt bara av den totala känslan av frihet. Men den är över nu så ingen behöver oroa sig.

En annan grej, med risk för att det här blir nån sorts kattblogg så måste jag bara klämma in en grej till. Känns något galet då jag minst sagt har svårt för katter, MEN jag diggar ju grejer som är roliga! På den här adressen http://bilderpakatter.blogg.se/ kan man få en ny bild på en katt varje dag i sin blogg! Wow! Det är ett skolprojekt han gör.
Hade det varit hundar på bilderna hade jag studsat upp och ner. Men katter, nja, det är sånt jag är glad över att inte se varje dag.

Hur som helst så kan man ju hoppas att mina i snitt 2 läsare om dagen tar till sig det här nu! Nu fixar ni(du fröjdman) kattbilderna!

Fyfan för att vara kräknervös... så är det så många timmar kvar. Ångesten som sker innan lättnaden.

Ska äta upp en hel jävla kartong novalucol nu så kör vi imorgon!

http://blogg.aftonbladet.se/schulman/2011/03/krogrecension-b-a-r

Bra jobbat. Ingen hint när de två kliver in att det kan bli ett jävla hallå om det inte går vägen? Svagt begåvat folk alltså... Varför ska de alltid hamna i serviceyrket? Alltid! Varför sa jag?

Haha, läste inlägget om katten igen nyss. Fan det bästa som skrivits! Hahaha. Hade jag kunnat krama facebook för det ögonblicket hade den fått en bamseomfamning som heter duga!

"Om det inte ser ut som om katten ska spricka" Lägg det på minnet! Hahaha!

Känslan av att ta kväll efter 12 timmars plugg är...Grym! Fast paniken är ungefär lika stor när man inser att man har en hel del dödstrista timmar kvar innan man lärt sig nåt, men det skiter jag såklart i ikväll!
Slår på tv:n. Körslaget. Sneglar tillbaka på boken om kommunernas styrning och blir lite smått sugen igen...
Jag kan redan känna den äckliga glädjen som kommer spridas i min kropp vid 18-tiden på onsdag. Dåru, blire andra lite tokigare bullar!


Nej, den här helgen går inte under några omständigheter till historien som en rolig helg. Den absoluta topphändelsen under min helg hittills är mitt uppvaknande imorse av att grannen tydligen lyckats med en hemmamatch. Grattis. Kul att höra!

Jag har en gammal vän på facebook. En gammal vän som la upp den tammefan roligaste statusuppdateringen jag någonsin skådat. Jag vet att detta kanske är grymt och elakt, men det kunde bara inte lämnas ogjort, och eftersom jag med 99,99% säkerhet kan säga att personen aldrig kommer läsa vad jag har skrivit så känns det lite mindre fruktansvärt. Nåväl:

"Nu har jag fått veta att Bianca har en fettdepå på magen, vilket är vanligt vid kastrering så nu kan folk sluta kommentera hennes vikt för hon är normalviktig."

Utan någon utomstående reaktion kommer en kommentar till statusuppdateringen av uppdateraren själv:

"Det är tabu att kommentera en människas vikt så därför ska man inte göra de med en katta heller, om det inte ser ut som om katten ska spricka."


Det är något så självklart tragikomiskt i inlägget att jag känner att kommentarer kommer bli så sjukt överflödiga. Fan va jag vill skrikskratta varje gång jag läser, det måste bara få komma ut ur systeme!

Så. Galet. Bra.

På tal om grejer som är roliga. Bara för att totalt hetsa ur mig tre inlägg i ett rasande tempo så måste jag ju länka till den här bloggen igen. Någonstans på vägen mellan brevbärarjobb och datorbyte försvann min dagliga dos av humor i form av denna blogg. Känns bedrövligt, och äckligt bra på samma gång nu när återföreningen är skedd!

Aldrig mer en sån förlust: http://bloggfrossa.blogspot.com/

Kände nästan hur stalkervarningsskylten började blinka där. Så är det ju inte. Jag är ju jävligt avslappnad och cool.

Ibland måste man göra dessa återblickar. Och det är i de ögonblicken man vill ge sig själv ett slag i fejjan för att man har slutat skriva upp sånt. Jävla latmask.
Kul är det i alla fall. Alltid!










A:"Där är en bamsekarta... eller nej, det va ett tåg."


F:Vad säger man när man vaknar upp under bäddmadrassen? "Så jävla mycket grejer"


Till sist en nykomling, som kanske inte heller är så rolig på papper men i verkligheten nådde den nästan skrattattacknivå:
Vi sitter väntades på att klockan ska slå 10.15 och föreläsningen ska börja, föreläsaren står och donar framme vid tavlan. Hon böjer sig ner under skrivbordet för att fixa nåt...Sebbe missar detta och kollar precis upp och utbrister irriterat: "Äeej, vafan tog hon vägen nu då?!" Precis i det ögonblicket har läraren fixat klart och rätar på sig och Sebbes snopna "eh, jaha" är guld och gröna skogar!

Det är lite konstigt att plötsligt sitta i ett höghus på tredje våningen i en ny stad.  Jag vet inte ens vad som finns bakom nästa husknut. Jag antar att våren kommer göra mig så pass intresserad att jag tar mig ut på upptäcksfärd. Tills dess sitter jag mest här, i hus nr 11, blickar ut mot en parkering och mot hus nr 10.
   Jag vet inte om det känns ensamt, tråkigt, eller superkul och spännande. Tror alla känslor liksom bråkar om vilken som ska få störst plats, men alla krockar någonstans i mitten och kvar är bara en smet av allt.
   Jag är inte så kräsen, vill bara ha en plats där man kan vara för sig själv, men det är konstigt att inte ha någon att smita över till OM man skulle känna för det. Men snart har man det också. Jag kan pusta ut. Jag är här nu. I  stan där jag sagt att jag ska bo och plugga.
Den från början luddiga planen börjar få skarpa konturer, och på mitt nya Ica säljer de ut Nogger mint för 5 spänn!

Det här med att flytta alltså. Helt onödigt. Soffan går inte in heller, så får inleda operation "pressa in soffjäveln" på söndag. Kommer bli ytterst intressant. Blir också roligt att se hur jag faktiskt ska kunna röra mig i min nya lägenhet när jag har pulat in allt. Nåja, är man hungrig är det bara att sätta sig på sängkanten och laga till nåt. Så ska det vara. Allt ska kunna skötas från sängen.

Kanske dags att åka och kirra flyttkartonger som jag skulle göra för X antal dagar sen. Sen är det bara att börja stöka runt i hemmet. Har iaf lyckats packa ner mina väskor, i lite större väskor. Bra tycker jag. Efter den kraftansträngningen var det givetvis tid för paus. Man ska inte slita ut sig på gamla dar!



Av någon anledning är det roligare att pilla med min nya iphone!

Det ordnar sig! Mars är god! Nyckeln är i hamn, samt en iphone. Inte en dag för tidigt. Nu ska jag bara stirra på den till nästa vecka då numret är överflyttat. Det kliar i pillfingrarna!

Erik och Mackan är SÅ jävla roliga. Nya serien "99 saker man måste göra innan man dör" är askalas. Skrattat i två dagar nu! Tack och hej!

Inslaget när de ska vaccinera varandra:
"NEEEEJ, hugg förfan inte in! Tänk som om du matar en svan"

Va sa jag? Mars ja. Mars skulle bli bra, bättre, bäst. Idag är det första mars, och dagen inleddes med att vi faktiskt lyckades göra klart projektarbetet! Seger, mars kommmer bli fantastisk!
Första mars innebar en till asrolig sak. Nycklarna till lägenheten skulle inhämtas! Jag tar mig till kontoret och ber om nycklarna, MEEEEN ungefär där tar fantastiska mars slut. Det finns inga nycklar att hämta, ingen besiktning gjord, inga papper. NADA.

Så nu är alltså mina nycklar på vift någonstans, jag har inte ens sett lägenheten, och jag flyttar i helgen.

Välkommen mars!