Inside-voice
Det är någonting konstigt som sker i ens hjärna när man gör någonting för mycket. Just nu känns det som om jag inte har pratat med människor på så länge så jag blivit aningens knäpp. Pluggandet har liksom slukat all min tid. Det har gjort att jag börjar tänka, drömma och se allt som teorier. Det handlar om risksamhällen, global shift, expertberoende osv. Det är liksom inte mina egna ögon jag ser med. Jag ser, tänker och uppfattar genom ett annat par glasögon om man säger så (och nu är jag nästan lika flummig som sociologin själv).
Ibland kan även mina tankar få andras röster om jag lyssnat för mycket på någon eller någonting. Såg ett inlägg av någon på facebook som löd:
"Jag lyssnar och ser F&F så mycket nu att jag har börjat tänka med Filips röst..."
Och exakt så är det! I två-tre veckors tid har jag konstant vid varje tillfälle lyssnat på deras podcast, och nu är Filips röst mina tankar. Det kan ju inte vara normalt?
Men jag måste säga att det är betydligt bättre att Filip voicear mina tankar än BB-Sara som också dyker upp ibland. Den tär ju lite mer om man säger så.
